Botero
- Gli ultimi quindici anni -

Under vistelsen i Rom hann jag och min syster Evalotta besöka Botero-utställningen De senaste 15 åren i Palazzo Venezia. Det var verkligen en njutning att se dessa imponerande tavlor i original och tillika i dylika environger.

Palazzo Venezia

Palazzo Venezia byggdes under åren 1455-1464 för den venetianske kardinalen Pietro Barbo, som senare blev påven Paulus II. Det tjänade tidvis som Roms venetianska ambassad. Sedan år 1916 tillhör det staten. Under det fascistiska styret använde Mussolini palatset som sitt högkvarter, där han talade till folket från balkongen, mitt över huvudingången på Palazzo Venezia.

Botero-utställningens affisch

Fernando Botero Angulo föddes år 1932 i Medellìn i Colombia. År 1952 flyttade han till Bogotà, där han hade sin första egna ut-ställning på Leo Matiz gallery. År 1953 skrev Botero in sig vid Academia San Marco i Florens. Han åkte runt i Italien och för-djupade sina kunskaper om mästarna i den italienska renässanskonsten. År 1973 flytt-ade han till Paris, där han skapade sina första skulpturer. För närvarande lever och arbetar Botero i Paris, Montecarlo, Pietra-santa och New York. Botero är en av värld-ens mest reproducerade konstnärer.

Några av Boteros verk:


Interno, 1998


Il bagno, 2003


Travestito melanconico, 2001


Il Palazzo Presidenziale, 2003

Utställningen i Rom hade utökats med en serie tavlor, som Botero har skapat under de senaste åren, vilka fokuserar på grymhet-erna som förekommit i Abu Ghraib fängelset i Bagdad. Dessa tavlor väcker mycket starka känslor. Enligt uppgift har Botero deklarerat att han inte har för avsikt att sälja tavlorna utan planerar att ställa ut dem världen runt för att mana till eftertanke.

Alla Botero-foton ovan har lånats från vykort, då det var förbjudet att fotografera på utställningen.

Botero - skulpturer:


Man on a horse, 1999


The Big Hand, 1976-1977

Dessa två bronsskulpturer av Botero stod vid huvudingången i Palazzo Venezia respektive ingången till själva Botero-utställningen. Min syster Evalotta försvinner nästan i Den stora handen. Man hade möjlighet att fotografera skulpturerna men inne på utställningen fanns vakter i varje sal som noga kollade att ingen fotograferade tavlorna. Därför fick man inte heller ha mobilen på.

Foton på skulpturer - Copyright © Katja Sjöberg

Home