BLOGG 2018

ARKIV
Min Blogg 2009 - 2010 - 2011 - 2012 - 2013 - 2014 - 2015 - 2016 - 2017

Tveka inte att kontakta mig per mejl katja@caccia.se
om ni har några synpunkter på vad jag skriver i min blogg.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-07-19

Fotografering av valpar

Idag var jag hemma hos Carin Weibull, kennel Robust, och fotade 5-veckor gamla valpar e. Windleaf Disco u. Robust Libson Black. Inte alltid så lätt att fota såpass unga valpar men dessa var faktiskt ovanligt okomplicerade. De ställde upp sig fint på sina små ben och stod till och med stilla under de få sekunder som brukar stå till buds. En jämn och fin kull fördelad på en endaste brun tik, två svarta hanar och fyra bruna. Alltid lika intressant att fota en hel valpkull. Man lär sig så oändligt mycket fastän jag fotat många valpar och valpkullar i mina da'r.

Denne lille brune hanvalp fångade mitt öga speciellt.

          /Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-07-08

Sandylands-artikeln i nya stamtavleboken 2018

Alldeles i början av år 2017 fick jag en förfrågan från Jan-Erik Ek, i egenskap av redaktör för LRKs stamtavlebokskommitté, om jag kunde tänka mig att skriva en artikel om den världsberömda Sandylands-kenneln i England. Ett mycket hedrande uppdrag i sanning! Jag insåg snabbt att det skulle komma att innebära ett omfattande arbete eftersom kenneln varit verksam sedan 1930-talet och är så än i denna dag.

Mycket har skrivits om Sandylands under årens lopp, främst på engelska och framförallt av Mr Richard Edwards, som är som en levande historiebok om Labradoren. Hans ovärderliga bok Sandylands har tjänat som huvudsakligt underlag till min artikel tillsammans med uppgifter ur SKK Hunddata och Rasdata Labrador beträffande betydelsefulla Sandylands-importer till Sverige. Övrigt material, som legat till grund för artikeln, har jag hittat i olika engelska artiklar och årsböcker genom åren. Även egna erfarenheter och samtal med Mrs Gwen Broadley, Sandylands kennelns grundare, har jag använt mig av i viss mån. Bildmaterialet är hämtat från diverse rasböcker samt bilder/foton som Mr Richard Edwards så välvilligt tillhandahållit. Alla bilder på Sandylands labradorerna är godkända för publicering av Mrs Erica Jayes, nuvarande innehavare av Sandylands.

Det kanske kan tyckas vara en enkel match att skriva en artikel med ett sådant omfattande underlag? Faktum är att det är just detta som är problemet. Här gällde det att gallra bland alla dessa fantastiska och framstående labradorer som sett dagens ljus på Sandylands respektive införlivats i kenneln som kompletterande avelsmaterial. En synnerligen grannlaga uppgift. Vilka Sandylands-labradorer skulle jag speciellt lyfta fram för att illustrera denna unika kennels historia? Här gällde det att rådbråka min hjärna och försöka sammanfatta allt mitt material på ett begränsat antal sidor och på ett överskådligt sätt.

Det tog mig flera månader att skriva denna artikel eftersom jag hela tiden reviderade vad jag skrivit och kom på nya infallsvinklar. Bildmaterialet var ett problem eftersom jag i huvudsak tvingades använda mig av foton i böcker och annonser som jag fotade av med min systemkamera. Svårt att få bra kvalitet på sådana bilder eftersom de var rastrerade och orsakade missfärgningar och ränder på mina fotade bilder. Dessutom var ursprungsbilderna ofta inte i bästa skick på grund av sin ålder och gammal teknik.

Till slut var jag någotsånär nöjd med min artikel och skickade in den till stamtavlebokskommittén. Den blev godkänd, tack och lov! Nästa steg var Jessica Björling Brännlund, redaktör för vår klubbtidning Labradoren, som skulle göra layouten. Hon hade ett oändligt tålamod med mina små ändringar som var resultatet av min korrekturläsning. Alltid kom jag på någon liten detalj som skulle läggas till eller ändras. Det är svårt att korrekturläsa sin egen text. Initialt hade även Jan Erik korrekturläst mitt första utkast.

Så var arbetet med artikeln äntligen klart och jag kunde lägga det hela åt sidan, icke utan en stor lättnad måste jag erkänna. Man hade ju hela tiden haft artikeln i huvudet på något sätt - frivilligt eller ofrivilligt.

Bokens omslag valde vi också med stor omsorg. Det fick bli Mrs Gwen Broadley med Ch Sandylands Mark - båda två legender inom vår ras. De bilder som fanns tillgängliga hade inte tillräcklig upplösning så då kom jag på idén att vi kanske skulle kunna göra en målning av bilden i stället? Det har förekommit i tidigare svenska årsböcker (år 1993 och 1998). Jan Erik tyckte att det var en god idé och fick i uppdrag av stamtavlebokskommittén att vaska fram en konstnär som både kunde avbilda människor och djur på bästa sätt. Valet föll på Leif Liljeblad och han gjorde inte oss besvikna. Akvarellen blev jättefin och originalet skänktes till Mrs Erica Jayes. Enligt uppgift blev den mycket uppskattad.

Klicka på bilden nedan för att komma till Sandylands-artikeln

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-06-24

I Köpenhamn med mina barn

Undertecknad och mina två vuxna barn, Luciano Pasquariello och Anna Lovén, startade vår lilla Danmarkstripp på tågstationen i Hyllie. Efter att ha ankomit till Københavns Hovedbanegård traskade vi vidare till Conditori La Glace, som är Danmarks äldsta och kanske också bästa konditori. Det grundades den 8 oktober 1870 mitt i det gamla Köpenhamn och är nu inne på sjätte generationen. Notan blev därefter kan man konstatera. 700 SEK för tre varm choklad med vispgrädde, tre croissanter (varav en med två ostskivor) samt två bakelser. Häftigt, minst sagt!!

Därefter begav vi oss till Ströget (Magasin du Nord) och intilliggande smågator för lite shopping. Klockan 13.10 hade Anna bokat en guidad tur på Christian VII:s palats (Moltkes palats).

Lite historik

Christian VII:s palats uppfördes åren 1750-1754. Från början uppfördes huset åt överhovmarskalk Adam Gottlob Moltke. Idag är Christian VII:s palats drottningens gäst- och representationspalats och är ibland öppen även för allmänheten i samband med utställningar. Det blev 1996 återinvigt efter en grundlig restaurering. I palatset finns några av Danmarks förnämsta ornamenterade rum.

Christian VII:s palats
Foto Dennis Jarvis, flickr - 2009

Amalienborg ligger i Köpenhamn, region Hovedstaden på Själland, Danmark.

Amalienborg är namnet på en plats där fyra palats ligger runt ett åttkantigt torg. Slotten byggdes från början åt fyra olika adelsfamiljer i början av 1750-talet, på samma mark där slottet Sophie Amalienborg stått innan det brann ned 1689. De fyra husen ser likadana ut på utsidan men är olika invändigt. Efter att Christiansborgs slott brunnit ned 1794 köptes de fyra palatsen av staten till den kungliga familjen. Amalienborg är idag den danska kungens residens under vinterhalvåret.

Christian VII:s palats
Foto Ib Rasmussen - 2006

Mycket intressant besök och lite kultur i stället för bara shopping. Det var förbjudet att fotografera och man fick dra på sig skoskydd för att skona gamla golv och äkta mattor. Turen tog 1½ timme utan möjlighet att sitta ner så det tog hårt på mina gamla ben måste jag erkänna. Dessutom talade guiden engelska så man fick verkligen koncentrera sig på alla namn och årtal mm.

Efter denna kulturella upplevelse vilade vi våra trötta ben på Restaurant Sankt Annæ ett stenkast från Amalienborg där vi tog varsin öl, förutom Luciano som inte gillar öl. Han tog i stället en G&T.

Därefter traskade vi vidare till Bistro Royal på Kongens Nytorv i centrala Köpenhamn där vi sammanstrålade med Annas make Fredrik som arbetar i Danmark. Midsommarafton är ingen ledig arbetsdag i Danmark så han kom direkt från sitt arbete. Utsökt och fräsch mat. Vi blev så mätta att magen stod i åtta hörn. Sedan var det dags för avfärd tillbaka till Malmö. Tack och lov slapp vi tåget eftersom vi åkte med Fredrik hem.

Det finns inga bilder på mat etc eftersom jag tycker det är lite uttjatat att lägga in dylika. Ångrar nu att jag inte tog några bilder på barnen med min mobil, men det blev inte av. Jag är inte så mycket för att fotografera i sådana här sammanhang, tro't eller ej!

Jag tackar mina barn (och även Fredrik) ur djupet av mitt hjärta för ett mycket trevligt och minnesvärt 70-årsfirande. Känner mig synnerligen lyckligt lottad över mina fina barn som alltid ställer upp i alla möjliga och ibland omöjliga sammanhang. Det finns inget viktigare än mina barn och fyra barnbarn - Bejamin (16 år), Alexandra (10 år), Theo (7½ år) och lille Felix (5 år). Därnäst (mycket nära) kommer naturligtvis mina två hundar Labradoren Ronja (9½ år) och lilla Shiban Tenshi (1½ år).

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-06-14

70 år

Igår fyllde jag 70 år. Känner mig jättegammal om jag ser till siffran men till sinnes inte alls lika gammal i alla fall. Fysiskt märker man ju onekligen av att man inte längre är 20 år förstås. Man får trösta sig med all den visdom (?) man samlat på sig under sitt förhållandevis långa liv hittills. Erfarenheter har man alldenstund fått i riklig mängd - både bra och dåliga. Men det är ju detta man kallar livet! Så länge jag kan hålla på med hundar och hunduppfödning är jag nöjd. Hälsan är A och O vilket blir alltmer uppenbart ju äldre man blir.

I år blev min lillasyster Evalotta 60 år och mitt näst äldsta barnbarn Alexandra 10 år, båda i mars. I december fyller min son Luciano 50 år. Helt otroligt när jag tänker på hur tiden rinner iväg. Om min mor hade levt skulle hon ha blivit 90 år i år. Hon blev dock drygt 88 år gammal. Sist, men inte minst, blir min älskade Ronja (Taleem Give N Take At Tapeatom) 10 år i december.

Min dotter Anna och hennes man Fredrik skickade denna fantastiska bukett med enbart rosor (försökte räkna dem men gav upp vid ca 60 stycken).

Min son Luciano med familj bjöd på smaklig spis med en smaskig tårta som kronan på verket.
Av mitt äldsta barnbarn Benjamin fick jag fyrklöver öronhängen i silver. Alexandra hade skrivit ett jättefint kort som hon dekorerat med diverse små ursöta klistermärken och Theo presenterade en teckning med gratulationsönskningar i spretig svart text med ett och annat stavfel. Han är ju bara 7 år gammal. För att inte tala om lille Felix (5 år) som skrev sitt namn ett flertal gånger på ett bättre begagnat A4:a papper, som han presenterade ihopvikt flera gånger i ett litet etui. Underbara minnen att samla på!

Från en kär väninna fick jag en utsökt Beswick pjäs föreställande en gul labrador. Vad annars!

Fortsättning följer eftersom min födelsedag kommer att firas även på Midsommarafton då vi åker till Köpenhamn för lite trivsamt "hygge".

Jag är ingen vän av att fira födelsedagar egentligen men när man "nollar" känns det allt lite extra. Har alltid känt att jag kunnat dela in mitt liv uppdelat i decennier. Nu är jag alltså inne på mitt sjunde. Framtiden vet vi inget om.

Tack alla mina FB vänner som gratulerat mig på min bemärkelsedag!

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-06-09

VALPAR och lite annat

Mollie behagar vänta med att löpa så jag får vackert finna mig i detta faktum och vara glad ändå. Men, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det. Vi får hoppas det!

Tenshi - lilla Shiban - är nu helt naken som ju Shibor blir när de fäller rejält. Inga utställningar för hennes del förrän i slutet av sommaren skulle jag tro. Kanske hinner hon få tillbaka sin päls inför Eslövs utställningen. Denna utställning som förr i tiden hölls på vackra Sofiero. Eslövs flygplats kan knappast axla Sofieros magnifika mantel. Har bara ställt ut där en gång. Blev INTE imponerad.

Idag är det bakugnsvarmt här nere i södern (= Toarp) och varken jag eller hundarna ids göra något speciellt. Ska köra ut med dem till fältet i kväll när det förhoppningsvis har blivit lite svalare.

Jag är definitivt ingen soldyrkare och trivs inte med denna värmen. Solbadar aldrig bland annat på grund av min känsliga och kritvita hy. Blir röd som en kräfta och därefter grisskär om jag dristar mig till att solbada. Så har det alltid varit för min del. Påklädd från topp till tå när kompisarna låg i sina bikinis. Inte kul när man var ung och ville vara brun som "alla andra".

Nej, nu måste jag ta mig samman och göra NÅGONTING. Tror minsann att jag ska baka en "gammal" hederlig sockerkaka som alltid gör mig nostalgisk när jag tänker tillbaka på min mormors ljuvliga bakverk för länge sedan. Hon brukade säga att nu måste vi ta oss en god kopp kaffe och en bit av min nybakade sockerkaka. Har aldrig riktigt kunnat få till samma saftiga variant som mormors.

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-05-17

SKKs NYA BUDSKAP

För att återknyta till mitt tidigare inlägg (se nedan) om inkorsningar med Labrador vill jag gärna tillägga följande för att få ett bredare perspektiv på blandrasaveln.

I Malmö med omnejd är minst 75 % av befintlig hundpopulation blandraser, vilket har inneburit att "blandrasen" ligger på 1:a plats som "hundras", som det heter i den aktuella undersökningen som gjorts.

Tidigare var SKK en organisation för bevarandet av den rasrena hunden.
Så här står det om SKKs verksamhet i t ex Wikipedia:

"Organisationens mål är:
- att väcka intresse för och främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt, jaktligt och  exteriört fullgoda rasrena hundar.
- att informera och ge kunskap om hundens fostran, utbildning och vård.
att bevaka och arbeta med frågor, som har betydande allmänt intresse för hundägaren och hundägandet.
- att skapa och vidmakthålla bra relationer mellan omvärlden, hundägaren och hundägandet.

Hamiltonplaketten kan tilldelas den som genom framgångsrikt arbete gagnat hundaveln och härigenom i hög grad främjar klubben syften."

I senaste numret av SKKs Hundsport läser jag "Svenska Kennelklubben är hundägarnas riksorganistion och företräder alla hundar, hundägare och hundälskare i Sverige."

Ett helt annat budskap med andra ord. Kanske inte så konstigt att inget görs från SKKs sida när det gäller "blandrasavel"?

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-05-11

DET MÅSTE BLI ETT STOPP PÅ DETTA

Följande konversation kom till min kännedom nyligen. En hästägare i Tygelsjö utanför Malmö har en  "Labradoodle" samt en annan liknande korsning fast där är Labradorinfluensen utbytt mot Golden vad nu den kallas? Kanske "Goldoodle"? Hens avsikt är att para dessa två individer (vet inte vilken som var av vilket kön av dem). Det största skälet till parningen visade sig vara att hen kunde ta ut 25 000 kr per valp och det brukade bli stora valpkullar, minst åtta valpar per kull, påpekade hen bestämt. Hen bedyrade att "Labradoddlen" sträckte sig flera generationer tillbaka. När man ifrågasatte varför hen då skulle bryta denna kedja genom att para med en Goldenblandning, tröt argumenten.

Nu frågar jag mig ivrigt - är det meningen att alla vi seriösa uppfödare, som följer SKKs regelverk med alla dess "måsten", ska tvingas konkurrera mot denna oseriösa hundavel på allehanda "nya" rasblandningar? När tidningar som t ex Härliga Hund gör reklam för olika populära blandningar (Labradordoodle, Cockerpoo etc) med SKKs goda minne kan man verkligen undra vart vi är på väg med den rasrena hundaveln här i Sverige. Detta är definitivt inget som SKK inte är mycket väl medveten om. Frågan är varför man då inte tar krafttag mot denna utveckling.

Få rasrena hundraser betingar 25 000 kr per valp (förutom vissa trubbnosar) men när förslagna "uppfödare" av ovannämnda blandraser pratar sig varma för dessa "godkända-to-be-raser" som dessutom inte fäller, står vi seriösa uppfödare oss förhållandevis slätt. Vi har koncentrerat oss på ansvarsfull uppfödning och är kanske inte lika slängda i käften och i total avsaknad av etik och moral som dessa giriga blandrasuppfödare. För PENGAR är precis vad det hela handlar om, punkt!

Därför uppmanar jag å det bestämdaste Svenska Kennelklubben att agera och det NU innan det går helt överstyr.

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-04-19

LITE ANNAT ÄN HUNDAR

Mitt äldsta barnbarn Benjamin har precis fyllt 16 år och till min stora glädje har han sökt och kommit in på International Baccalaureate på Malmö Borgarskola. Det är en internationell examen som är välkänd över hela världen och ger en unik utbildning. Undervisningen sker i huvudsak på engelska och lärarna har lång erfarenhet av att undervisa på IB och många av dem är native speakers. Efter IB har man möjlighet att söka till såväl svenska som utländska högskolor och universitet.

Som om detta inte vore nog så har hans far, min son Luciano, fixat sommarjobb till honom på Scanfil (tidigare Partnertech) där han arbetar. Kontakter är verkligen all important.

Helt plötsligt har Benjamin börjat ta sina första steg in i vuxenvärlden och jag önskar honom lycka till av hela mitt hjärta. Stolt farmor som jag är, eller Famme, som Benjamin kallar mig.

Benjamin (6 år gammal) - det var längesedan!
Foto: Katja Sjöberg

/Katja

 ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-04-08

VALPAR TILL SOMMAREN

Mollie (5½ veckor gammal)

Om allt går enligt ritningarna så har vi valpar till sommaren 2018. Ska bli jättekul! Eftersom båda föräldrarna är gula så kommer alla valparna också att vara gula. I så fall är det första gången på 30 års uppfödning som jag har en helgul valpkull.

Mer information om valpkullen kommer när Mollie är parad. Beräknar att hon börjar löpa i slutet av maj månad. I så fall kommer valparna att födas någonstans i juli månad och vara leveransklara i september månad. Kanske inte det ultimata om man vill ha en "semestervalp"? Men, det är ju faktiskt viktigare att man får den valp man har tänkt sig även om den inte kommer "rätt" i tiden.

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-02-18

UTSTÄLLNING OCH LITE ANNAT

Har anmält både Mollie och Tenshi till Malmö Int den 31 mars respektive den 1 april. Det senare datumet gäller Labrador så jag förmodar att allt kan hända. Tydligen är den franska domaren väl förtrogen med Retrievers så det låter ju bra. Shiborna döms av en östeuropeisk för mig okänd domare så det är rena lotteriet. Men, friskt vågat, hälften vunnet!

Tiden går fort och snart är vi inne i mars månad. Helt sanslöst! Ska bli skönt när våren kommer om den nu gör det, för det gjorde den inte förra året. Det gjorde för övrigt inte sommaren, hösten eller vintern heller för den delen. Allt var bara regn och grått, årstid ut och årstid in. Har inte, efter vad jag kan minnas, varit med om så mycket regn i hela mitt liv. Någon skrev på FB att det kanske vore idé att slänga ut ett ankare för att huset inte skulle flyta iväg.

Hopplöst med evigt regn när man har hund. Våta smutsiga tassar ska torkas i ett. Så tröttsamt! Härvid måste jag säga att Shiban är peanuts i jämförelse med Ronja. Bara att ta upp i famnen och torka små nätta tassar lätt som en plätt. När man ska torka Ronjas stora tassar däremot, måste man stå som en fällkniv. Underredet är inte heller lätt att torka av. Nej, det är verkligen stor skillnad på små och stora hundar i rätt många avseenden. Dock har de alla sina för- och nackdelar.

Till sommaren, närmare bestämt i slutet av juni månad, är det dags för röntgen av Mello, som är Mollies valp. Faktum är att min labradoruppfödning står och faller med henne. Är hon inte fri, så blir det nog inga fler labradorkullar på kennel Caccia. Den som lever får se, men spännande ska det bli.

Älskar denna bilden på Mollie (Caccia Naevia) 6 månader gammal.

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2018-02-02

NYHETER

Lite glada nyheter så här i början av år 2018:

- Vår Shiba, Noven's Looks Like An Angel "Tenshi", är röntgad och fri på både höfter och armbågar. Hon har även Patella och ögon utan anmärkning. Tjohej och hå!

- Ett barnbarn till Ronjas dotter Caccia Kitty Drew "Kitty", parad med Rocheby Checkmate, blev godkänd ledarhund den 19 januari. Han heter Käppastans Lurifax "Faxe" och är efter Bulten undan Caccia Grace Kelly "Kelly".

Även Kellys bror, Caccia Leslie Howard "Leslie", är ledarhund. Kelly är avelstik hos DISA - Dogs In Service & Aid - Assistanshundskolan (Anette Johansson) här i Sverige.

Tyvärr har förra årets blogg varit synnerligen eftersatt trots att kenneln firade 30-års Jubileum. Vet egentligen inte varför? Det har ju trots allt hänt en del, som t ex att Caccia Naevia "Mollie" fick valpar den 25 juni. Far till valparna är Mighty Rebels Only Sense "Lucky" som är barnbarn till Ronja. Eftersom Luckys mor DKCH(U), DECH, DEVDHCH, NORDJV-12 Caccia Only You "Maggie" och "Mollie" är halvsyskon med Ronja som gemensam nämnare, är kombinationen en tät linjeavel. Säg inget till SKK!!

Kennelns nytillskott Noven's Looks Like An Angel "Tenshi", som är lika lite en ängel som undertecknad, har inneburit en ganska stor förändring i hundbeståndet. En Shiba är precis raka motsatsen till en Labrador både i sinn och skinn. Det gäller att ha ögon i nacken och snabba reflexer samt vara beredd på allt - både tänkbart och otänkbart. En Shiba hittar man definitivt inte där man satt den. Faktum är att man inte hittar den alls om den har kommit lös.

Tenshi (Noven's Looks Like An Angel) 9 månader gammal

Två gånger har Tenshi rymt. Båda gångerna hemma hos min son med alla fyra barnbarnen. Det räcker att någon glömmer att stänga till ytterdörren direkt och Tenshi är spårlöst borta. Det går som ljusets hastighet. Hon är helt enkelt puts väck! Först förtvivlan! Vart sprang hon? Sedan iväg ut och leta på måfå. Så ser man plötsligt något rött som rör sig i parken i närheten och rusar dit. Men, Tenshi har redan upptäckt mig och sprungit åt ett annat håll, sicksackande över stora vägen. Hjälp! Mitt hjärta har åkt upp i halsgropen och jag känner mig totalt maktlös. Nu gäller det att överlista henne. Faktiskt enda sättet att få tag på henne för Tenshi tycker det är skitkul att jag jagar henne.

Jag lyckas jaga in henne på smågatorna i villaområdet. Så ser jag pötsligt en inhängnad liten fotbollsplan vid sidan om barnens lekplats. Stor öppning men dock nät runtom. I öppningen ligger en död, illa tilltygad duva. Sånt tycker Tenshi är spännande så jag sparkar det stackars fågelliket mot en hörna av fotbollsplanen. Planen är att lyckas få dit Tenshi och fånga henne där. Inte lätt kan jag bara säga för hon är misstänksam och ser nog på mitt kroppsspråk att jag tänker försöka fånga henne. Då tar jag av mig min stora vinterjacka och precis när Tenshi för en sekund nosar på lövhögen i hörnan, kastar jag min jacka över henne och hon är fast! Tack, Gode Gud, tänker jag med stor lättnad. Detta hade aldrig hänt med en Labrador. Vad har jag gett mig in på?!

Man får ingenting gratis med en Shiba. Allt sker på Shibans villkor som är "får jag ingenting för det, så gör jag det inte heller". Nästan lättare med en katt till och med. Shiban beskrivs som en blandning mellan en Spets, Terrier och katt. Ingen lätt trio i kombination, minst sagt! Allt detta visste jag redan innan jag införskaffade min Shiba, så jag kan inte skylla ifrån mig.

Hur kom jag då på denna idé? Jo, Shiban är en fantastiskt vacker ras med jättestor integritet. Den är lagom till formatet, lättskött och renlig, luktar inte hund och är väldigt lugn inomhus. Dessutom är den mycket intelligent och uppfinningsrik. Bra också att rasen inte har några direkta hälsoproblem. Det största problemet, som jag finner det, är att man inte kan ha en Shiba lös. I alla fall inte de flesta Shibor. Lydnad är inte deras starka sida. I Japan användes Shiban för jakt på småvilt som de jagade mer eller mindre självständigt. Därför är de vana vid att ta egna initiativ.

Men, jag skulle aldrig vilja vara utan min lilla Tenshi som vunnit både mitt och mina närmastes hjärtan fullt ut.

2019 planerar jag att para Tenshi. Svårt att studera stamtavlor eftersom de japanska namnen är näst intill omöjliga att uttala, långa som en arm i vissa fall och desto svårare att komma ihåg. Därför är det inte lätt att försöka hitta en röd tråd när man tittar på stamtavlorna.

Till sommaren ska jag röntga den enda tiken i Mollies valpkull och som jag har avelsrätt på. Hon heter Caccia Faith Hill och kallas för "Mello". Namnet har ägarnas barnbarn valt ut. Hon kommer nog att höra sitt namn nämnas en hel del framöver misstänker jag.

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

 

Home